Koja.LEUDA.se

Jobbig situation:

När man cyklar, och stöter på en väldigt stor familj, likt ett dagis, som tar upp exakt hela vägen. De cyklar dessutom i en halv snabb fart, så man gärna vill cykla förbi, men att man måste cykla ganska mkt fortare än vad man egentligen cyklade, för att få komma förbi någorlunda snabbt utan att det blir pinsamt.

"Nu får ni cykla in åt sidan, för det är en kille som vill åka förbi...tror jag"

Åt sidan cyklade dom, vingligt men säkert. Jag tog sats och lyckades ta mej förbi en två tre stycken tills jag hamnade bakom bike_girl_of_hell_98.

Hon vägrar ge sej, och cyklar så fort som bara hon kan göra. Man ser hur ungen knappt når ner till tramporna och man kan inte rå för att slå sej själv i pannan av den smärta man upplever av denna syn. Hon ser sej ivrigt över axlarna och gör ett tappert försök att cykla fortare och fortare, men misslyckas totalt. Jag får känslan av att hon tror att jag tänker döda henne. Eller så vill hon bara vara först.

Det visar sej att hela bunten också skulle till stennäset, så jag fick stå ut med dom under halva färden hem.

Till slut sträcker dom ut armarna i tecken om att de ska svänga av. Jag kan inte låta bli att jubla lite för mej själv och applådera. En sån golfapplåd som är lite dov och diskret. När man nästan slår på handleden och inte på handflatan som man egentligen ska göra. Skitgolfare