Koja.LEUDA.se

Klockan var ungefär tio i ett då jag hastigt blev informerad om att huset var på väg att bli invaderat av sex tusen hungriga filipiner. Jag tänkte väl att de skulle dyka upp där någonstans på kvällskvisten.

Bakis och seg som jag var så tog jag mig lite extra lång tid på mig i mina sysslor. Plötsligt, dvs 10min efter, stod jag där skitskabbig i en randig morgonrock i en hall full av folk.

Grejen med de här människorna är ju att de inte behöver en minsta droppe sprit för att lyckas förvärra tinnitusen ytterligare. För att inte tala om att de blir något fruktansvärt dryga. Mamma framför allt blir drygast av dom alla. Hon vill att jag ska heja snällt på varenda kotte i huset. Av någon anledning försöker hon dessutom para ihop mig med helt random personer. Fruktansvärt pinsamt...

Kareokemaskinen går på högvarv. Detta tyder på att kvällen "festen" börjar nå sitt klimax. Jag håller just nu alla mina tummar och tår för att sällskapet snart ska börja bege sig hemåt så att jag till slut kan krypa ut ur min grotta utan att bli attackerad. Det hela kan beskrivas ungefär som när en flock lejon lyckas fälla ett zebraföl.

Jag funderar dock på att fly fältet och uppfylla min största önskan just nu. Att äta en stor, flottig pizza någonstans. Undra om jag ska slänga mig ut genom fönstret, då kanske jag lyckas ta mig härifrån omärkt...