Leuda.se

Hallå kära vänner! Ni kommer i fortsättningen kunna följa min blogg på Leuda.se! Eller så använder ni samma länk som innan koja.leuda.se. Vi hörs!

Jag talar ut om min sårbarhet


Raise it up


Jag vet, jag är lite dålig på att uppdatera. Men har haft fullt upp med massa olika saker. Bl a Leuda-sidan som kommer upp till helgen. :)

Kors i taket, jag har faktiskt lyckats få en tid för arbetsintervju på fredag. Jag är pepp. Jag lovar att informera om hur det går. Någonting säger mig att det kommer gå bra. Jag har redan en konstig känsla i magen av att jag kommer lämna Vendator. Jag ser det framför mig.

Idag har varit bra. En av höjdpunkterna var väl när jag blev påhoppad på stan. Det kom en nisse med tre hundra påsar i handen, gick fram till mig och sa något väldigt oförståeligt. Något i stil med "peeeaeueeaööåååaehe". Jag gissar på att "ordet" jag hörde var på danska och slang för strumpor. För det var precis vad jag fick. En enorm påse med ett paket strumpor i. Jag tackade med en lätt nick och tog emot. Vågade inte riktigt säga något. Att döma av det lilla lätet han gjorde så antog jag att han ändå inte skulle förstå mig.

På tåget kunde jag inte riktigt slita ögonen från en pappa och hans unge. De betedde sig ytterst märkligt. Pappan satt i en väldigt ergonomiskt felaktig ställning och hostade som att han svalt en sandstorm. Samtidigt som det flög spott i hela vagnen så skrattade han och retade sin lilla unge. Ungen var väl en sisådär 8år och han var helt inne i att läsa en artikel om mord. Han lät oroväckande entusiastisk när han kommenterade att offret blivit skjuten tolv gånger i magen. Någonting säger mig att denna ungen kommer få en taskig framtid...


Jag får avsluta detta inlägg med ett litet låttips:

http://open.spotify.com/track/0NcSl5n01r3B4QcESuzyIk

Florence + The machine - Rabbit heart

Fruktansvärt bra!

Brag


Jag måste ju få skryta lite. Fick ju agera kombinerad coach/kommunikatör till 20 vilsna comhem:are i torsdags när Malin och Malin (mina chefer), var borta. Det hade varit en bajstung vecka och resultaten var sämst. Men jag och Larsson styrde upp det hela och hela gruppen langade dubbelt så bra resultat, dvs bästa dagen på hela veckan. Galet nöjda chefer, och dagen var grym. Blev två biobiljetter rikare för mödan. Alltid något. Kanske ska satsa på att bli coach?

Lite lockande faktiskt. Men jag har ju ett annat jobb på G nu som faktiskt ligger i Falun. Blir galet nice om jag får det. Gångavstånd och bättre lön! Yey!

"jävla idiot, vad var det för fel på den där tjejen då?"


Klockan var åtta. Jag och min käre vän Spunket hade precis proppat i oss en varsin pizza. Vi hade vid det här laget inga intentioner till att härja till det. Vi hann inte mer än att sätta oss i bilen när radion självklart fick för sig att spela just de där partydängorna som jag går igång på. Vid tio-tiden var vi ute i källviken bland massa snyggingar och det vankades Slitage.

Det må vara första gången vi lyckas hålla ihop under mer eller mindre hela kvällen. Tummen upp för det.

Tidigare under kvällen hade jag råkat hosta upp att jag hade ett span. Jag paxade denna ganska tidigt. Grejen är att killen hade onda tankar i bakhuvudet.

Spunket utnämde sig själv till att vara min "wingman" för kvällen. Han hade strängt bestämt att jag skulle hitta en dam. Jag bara skrattade och dansade vidare. Vi klev upp på scenen som vanligt, stod där ett tag. Det kom folk. Spunket kastar in mig bland en flock fruntimmer och hux flux. Det jag inte visste var att han under tiden begav sig till mitt lilla span. Den lilla djävulen. Fast de bästa var väl att han blev ganska stendissad. Puss på det.

Feting nice helg måste jag säga. Grattis till Jossan och tack för en grym fest! :)


Föl

Klockan var ungefär tio i ett då jag hastigt blev informerad om att huset var på väg att bli invaderat av sex tusen hungriga filipiner. Jag tänkte väl att de skulle dyka upp där någonstans på kvällskvisten.

Bakis och seg som jag var så tog jag mig lite extra lång tid på mig i mina sysslor. Plötsligt, dvs 10min efter, stod jag där skitskabbig i en randig morgonrock i en hall full av folk.

Grejen med de här människorna är ju att de inte behöver en minsta droppe sprit för att lyckas förvärra tinnitusen ytterligare. För att inte tala om att de blir något fruktansvärt dryga. Mamma framför allt blir drygast av dom alla. Hon vill att jag ska heja snällt på varenda kotte i huset. Av någon anledning försöker hon dessutom para ihop mig med helt random personer. Fruktansvärt pinsamt...

Kareokemaskinen går på högvarv. Detta tyder på att kvällen "festen" börjar nå sitt klimax. Jag håller just nu alla mina tummar och tår för att sällskapet snart ska börja bege sig hemåt så att jag till slut kan krypa ut ur min grotta utan att bli attackerad. Det hela kan beskrivas ungefär som när en flock lejon lyckas fälla ett zebraföl.

Jag funderar dock på att fly fältet och uppfylla min största önskan just nu. Att äta en stor, flottig pizza någonstans. Undra om jag ska slänga mig ut genom fönstret, då kanske jag lyckas ta mig härifrån omärkt...

Fight

Tanken slog mig idag att jag har varit en riktig bråkstake en gång i tiden. Tro det eller ej, men det var fight, hårdrock och gangsta shit som gällde i mina yngre dagar. Nästan. Jag kan säkert räkna till en 5-8 st av mina nuvarande kompisar som jag varit osams och slagits med. Kanske inte i så stora skalor, men knytnävarna gick ju ibland på högvarv. Jag var rent ut sagt ett riktigt dampbarn med stort D.
Stackarna. Som har fått stå ut med mig under alla dessa år. Tänka sig att många av dom är mina bästa vänner numera. Visst fan kan man förändras. Jag undrar dock hur jag lyckades få pli på mig själv?


Oj vad jag delar med mig. Nu ser ni säkert ner på mig. Era jävlar, PASSA ER!







pdg

Jackan


Idag är en dag som är NÄSTAN lik de flesta andra dagar då jag jobbar. Allt gick som på räls, man gjorde sitt på jobbet, åkte hemåt. Lyssnade på herr grans alla väldigt vulgära sexskämt där han mer en gärna låter sitt könsorgan vara huvudpersonen i alla berättelser. Man skrattar grabbigt.

På senare tid har det kommit en massa nytt folk. Bl a en snubbe som verkar lite för nervös. Han passar inte riktigt in, men man märker hur han så desperat försöker verka avslappnad och cool. Man ser hur han verkligen stoppar in huvudet för att vara med i alla diskussioner. Lite som en nyfiken struts. Det känns ofta väldigt krystat och jag gör mitt bästa för att inte vara elak eller nedlåtande på något sätt. Vi kan kalla honom för Jackan.

Nu sitter jag här och är livrädd. Allting var som vanligt tills min färd mellan tågstation och buss på vägen hem. Snäll som jag är tillät jag Jackan att gå med mig in till stan eftersom han också skulle med sin buss. Efter en sisådär 100m utbrister han:
"Jag tror jag är magsjuk. Hela min familj har varit magsjuk i helgen"

Nice! Vad snällt att du delar med dig.  Har jag rört vid dig? Har du andats i min nacke? Ska jag bli glad nu?

Resten av vägen försökte jag hålla mig på åtminstone en meters säkerhetsavstånd. Jag tror dessutom jag slog rekord i att hålla andan. Ganska imponerande med tanke på att Jackan är en väldigt frågvis person.

Nu hoppas jag bara att jag slipper vakna upp med fyrverkerier i magen och pizzor på golvet. Annars lovar jag att jag kommer skicka ett paket mjältbrand till Jackan samt ringa upp honom mitt i natten, flåsa intensivt i luren och hota honom på spanska.







pdg

PDG


Idag har jag mött upp med Borlänge. Som vanligt får jag stå ut med att lyssna på en hord av galna historier ur studentlivet. Jag känner mig emellanåt lite som en mänsklig blogg där hon uttrycker sina tankar verbalt och som fastnar som ett kroniskt tjut i mitt huvud. Haha nej då, men nästan i alla fall. ;)

Jag kan också ganska snabbt också konstatera att hon mer och mer påminner om ett tusen-bitars pussel, ett sånt där pussel med konstiga bitar som inte riktigt går att sätta ihop. Det går bara mer och mer sönder. Försökte övertyga henne om att hon helt enkelt är naturligt klantig och lite dum som utsätter sig själv för livsfara. Lite som att stoppa handen i en köttkvarn, åka pulka i hoppbackar och slicka stolpar på vintern.

Jag har också fått känna mig lite duktig. Fick ta hand om fyra nybörjare på jobbet idag, och lära ut det hårda livet som försäljare. Jag gjorde dom till gudar! De sålde till och med bättre än mig...

Men aa, nu känns ögonlocken tunga. Och sedan är precis allting som har med internet att göra, ungefär lika irriterande som att bli nerbajsad av en måsjävel. Så jag säger god natt!




Tre ord.






pdg


Vit helg, ja jo

Jag som trodde jag skulle vara extra duktig den här helgen och ha en så kallad "vit helg". Det på grund av lite ekonomiska bekymmer. Men tydligen så verkar fenomenet "att vara ekonomisk" inte existera i min lilla värld. Detta leder till att det börjar klia något oerhört i fingrarna.

Måste, måste, måste köpa någonting. Måste, måste, måste göra något kul! Jag har råd. Pengar är inget problem. "Brushan! Bling bling. Big pimpin'. Hoes and bitches. Ghetto. Drive-by mord. Mjältbrand. Buffelmozzarella." Och flera sånna ord man använder när man är rik och är hiphop.

Men vad gör man inte. Vi lever ju bara en gång trots allt. Pengar kan inte köpa lycka, men visst fan får man då lite, lite roligare med lite extra pengar i fickan. En sisådär elva miljoner på kontot skulle ju inte sitta helt fel.

Jag, festnerven och plånboken är ingen bra kombo direkt. Det räcker med att jag hör introt på "Haddaway-What is love", och en kvart senare står jag på Bolaget med en kundvagn och tänker att "jag ska nog lyxa till det lite extra", köper några smirnoff ice extra uppepå det varje-helg-obligatoriska-inköpet: En flarra vin och 5 öl.


Jaja, nog om det. Ikväll ska vi ha kul! Är ni på?!





pdg

Mister Måne

I wanna love you but i'm growing old... lalala

Jag har nu äntligen fått långhelg och är ledig till och med måndag. YEY! Det känns bra. Frågan är dock hur helgen kommer utspela sig. Har inga planer mer än att möta upp herr joakim på pitchers imöra kl halv fem. Det kanske blir en skruvad leudakväll i studion?

Jag är inne i ett stadie där jag börjar få lite mer struktur på saker och ting. Det känns bra. Innan har jag flutit runt på en luftmadrass och hamnat där strömmarna tagit mig. Snyggt formulerat va? Jag lyckas ta mig upp i någorlunda tid. Börjar dagen med 30min på träningscykeln. Äter mig en god och nyttig frukost. Gör det som måste göras istället för att skjuta upp på det.. iaf det viktigaste. Försöker klämma in en promenad någonstans under dagen också.

Idag tog jag dessutom fram kameran och plåtade lite utomhus..för första gången på minst ett halvår eller något sånt. Kanske eventuellt delar med mig av något alster sen.

Jag har kommit underfund med att om jag inte får dagtidstjänst på jobbet nu, så tänker jag försöka utforska nya horisonter och söka nytt jobb.

Jadu, kom på en hel del jag skulle kunne radda upp här angående mina framtidsplaner, men hur underhållande är det? Ni har förmodligen redan slutat läsa.

hest


Såja, nu blev de hela mycket mer intressant va? Jo, för er som undrar, så är det här den lilla lilla hästen som jag ska skaffa sen tillsammans med en sån där get som ramlar hela tiden :)

Polen

När jag vaknade i morse upptäckte jag att någon nisse till jävel, har sprängt min garderob. Alla kläder låg ju utanför? Så duktig som jag är så bestämde jag mig för att göra någon nytta och städa på min lediga dag.

Har faktiskt lyckats få kläderna på plats och till och med donerat en del till min kära lillebror. Det ser dock fortfarande ut som ett horhus i polen, men äsch. Jag avslutar städandet imorgon. På så sätt får jag ju känna mig duktig två dagar i rad! Smart va?!

Det börjar kurra i magen. Dags att jaga föda!

Lack

Du kommer i tid till bussen, sätter dig och väntar på att bussen ska åka. Det kommer mer och mer folk, och det börjar bli ont om platser. Du är snäll och flyttar så klart på din väska som du som vanligt brukar lägga på sätet bredvid. Nu är det nästan slut på platser och det stiger på en sån där lite halvsnygg tjej. Hon upptäcker att hon inte har så många platser att välja på. Hon tar ett djupt andetag och sätter sig bredvid en med halva röven utanför sätet och lite bortvänd.

Det finns fan inget som är mer störande än det jag just beskrev. Och ännu värre är det när de till och med föredrar att stå istället för att sätta sig bredvid.

Man får sån lust att bara säga något rakt ut. Satans fisnäma bajskorvar, ni dör inte av att sitta bredvid en person ni inte känner.

Nä men vi skyller allt på svininfluensan va?





pdg

I'm a hiphopper, yes I am


Alla minns väl den här låten. Jag tog mig äran att skriva ner lyricsen i början så att alla kan sjunga med!



YE
HA!
AHA
AHA
YE!
WHAT?
AH
WHAT WHAT WHAT WHAT WHAT WHAT WHAT (AH)
AH
YE!
YE!
WHAT?
HA HA!
HA HA!
WHAT WHAT?
YE
HA!
AHA
AHA
YE!
WHAT?
AH
WHAT WHAT WHAT WHAT WHAT WHAT WHAT (AH)
AH
YE!
YE!
WHAT?
HA HA!
HA HA!
WHAT WHAT?


Sen kan ni resten va?

Läkemedel

Igår upptäckte jag hur onice det är att jobba bakis. Man har bara fått några timmar sömn, och hupptupp så ska man upp och knalla iväg till preemen där man blir upphämtad av tessan för att åka iväg till jävla-hofors och sakta men säkert plågas till döds. Man sitter och håller i sig och försöker hålla blicken på vägen för att inte ställa till med en färgglad uppvisning av sura uppstötningar.

Det gick bra i alla fall. Och gud så nöjd jag var efter att ha klarat av den dagen. Kvällen spenderades med god mat och några avsnitt av Entourage. Det var nice. Värt att nämna är också att jag lyckades somna runt elva-halv tolv tiden :)

Jag har dessutom upptäckt hur soft det är med mitt nyklippta hår. Det spar mig många kvartar att fixa till håret. För att inte nämna att det ser ovanligt välvårdat ut nu dessutom. Som herr gran uttryckte sig "Ja, dig hade jag inte tvekat en sekund på att hälsa på om jag mötte dig i en mörk tunnel alltså".

Tummen upp.


Lördagen var förövrigt riktigt kul. I alla fall tills vi begav oss från förkulan.




Jo just det. Min telefon har fått för sig att det ska stå "läkemedel" istället för "jajemen"








pdg

RSS 2.0